Ångest
I reached for you in the night
I dreamed of your kiss
I woke before it got light
With your name on my lips
Alone in my bed
Your voice in my head
Det är natt, det är sent, jag ska upp, jag är kall i hela kroppen och jag har ont. Inte en fysisk smärta, man kanske skulle vara lite cliché eler vad det heter, och säga att jag har ont i hjärtat. Själen? Blah, det låter emo. Men det känns lite så. Yay.
Jag är en utpräglad nattperson, har nog alltid varit. Men nu får jag bara ångest på nätterna. Jag vill gråta, skrika och ha sönder saker. Nästan alltid. Oftast så lägger jag mig dock bara som en boll i min säng och försöker att inte tänka eller så nynnar jag för mig själv. Känner mig så mentalt stabil då...
Ibland så funderar jag över var mitt 'skinn' tog vägen. Jag brukar inte vara såhär känslig. Inte öppet iallafall. Men jag försöker att inte vara det öppet, jag försöker gräva ner det. Det är inte så många som funderar när man skrattar, det är inte så många som frågar. Det gör väl inte så mycket... Det är inte många som jag kan säga precis det jag vill till, utan att behöva använda finare eller snällare ord. Oftast är det jag som ställer frågor känns det som. Men tja, oftast när jag skrattar brukar jag vara glad. Men vid vissa tillfällen så...
Just nu är jag på ett konstigt humör. Jag är glad, på grund av en viss person, samtidigt är jag ledsen och det är väl mest mitt eget fel. Blah. För att jag inte kan låta bli att tänka på sådant jag egentligen sagt åt migsjälv att inte tänka på. Jag tar visst inte mina egna order så bra.
På tal om underliga känslor... när man ser på en person som man tycker är så fin att man bokstavligen talat faktiskt får ont i hjärtat. På fullaste allvar.
Du gör mig så glad att jag samtidigt blir rädd. För att jag är feg, för att jag inte vågar, för att du kommer innanför mina murar så väldigt enkelt. Du slår ut mina självbevarelseinstinkter. Jag vill, jag vill, jag vill men ibland så vågar jag inte. För jag känner mig ibland så förbannat sårbar. För att du redan betyder såpass mycket för mig som du gör. I'm trying to shield my heart but it's not working well. In fact, it seems like it's not working at all...
I dreamed of your kiss
I woke before it got light
With your name on my lips
Alone in my bed
Your voice in my head
Det är natt, det är sent, jag ska upp, jag är kall i hela kroppen och jag har ont. Inte en fysisk smärta, man kanske skulle vara lite cliché eler vad det heter, och säga att jag har ont i hjärtat. Själen? Blah, det låter emo. Men det känns lite så. Yay.
Jag är en utpräglad nattperson, har nog alltid varit. Men nu får jag bara ångest på nätterna. Jag vill gråta, skrika och ha sönder saker. Nästan alltid. Oftast så lägger jag mig dock bara som en boll i min säng och försöker att inte tänka eller så nynnar jag för mig själv. Känner mig så mentalt stabil då...
Ibland så funderar jag över var mitt 'skinn' tog vägen. Jag brukar inte vara såhär känslig. Inte öppet iallafall. Men jag försöker att inte vara det öppet, jag försöker gräva ner det. Det är inte så många som funderar när man skrattar, det är inte så många som frågar. Det gör väl inte så mycket... Det är inte många som jag kan säga precis det jag vill till, utan att behöva använda finare eller snällare ord. Oftast är det jag som ställer frågor känns det som. Men tja, oftast när jag skrattar brukar jag vara glad. Men vid vissa tillfällen så...
Just nu är jag på ett konstigt humör. Jag är glad, på grund av en viss person, samtidigt är jag ledsen och det är väl mest mitt eget fel. Blah. För att jag inte kan låta bli att tänka på sådant jag egentligen sagt åt migsjälv att inte tänka på. Jag tar visst inte mina egna order så bra.
På tal om underliga känslor... när man ser på en person som man tycker är så fin att man bokstavligen talat faktiskt får ont i hjärtat. På fullaste allvar.
Du gör mig så glad att jag samtidigt blir rädd. För att jag är feg, för att jag inte vågar, för att du kommer innanför mina murar så väldigt enkelt. Du slår ut mina självbevarelseinstinkter. Jag vill, jag vill, jag vill men ibland så vågar jag inte. För jag känner mig ibland så förbannat sårbar. För att du redan betyder såpass mycket för mig som du gör. I'm trying to shield my heart but it's not working well. In fact, it seems like it's not working at all...
Nora
Well love don't need a reason
She can pick you up
Or leave you bleeding
I've seen a strong man cry
I know the reason why
We all forgive, we all forget
We just keep believing
Marknaden i Nora var mysig som vanligt. Vi åt toast - som vanligt. Och köpte strumpor. Strumpor är jäkligt praktiskt att ha, och jag brukar ofta förlora mina, de försvinner. Undrar var de gömmer sig?
Jag är så sjukt sugen på att skaffa en hund ibland. Men Leia skulle inte gilla det, och jag har varken tid, råd eller ork just precis nu med en hund. Men en dag så... Är bra sugen på en Luna-hund. Alltså en engelsk staffe. Gärna en röd, eller en blå med vita tecken. Aja, en dag så. Den dagen är tyvärr inte idag och antagligen inte alltför snart heller.
Något annat jag är sugen på, men nog kan skaffa inom en inte alltför avlägsen framtid, är en tatuering. En av många som jag vill ha, haha. Men alla som jag är sugen på kommer jag inte ha, för jag tycker att jättemånga inte alltid är nice - iaf inte på mig - och jag vill kunna dölja den/dem.
Usch, just nu har jag så sjukt tråkigt. Då kanske man borde sova, men jag är inte trött alls. Score. Kommer antagligen lägga mig ner och läsa lite iallafall, fastän jag inte har lust. Sen lyssna på musik och förhoppningsvis somna så morgondagen kommer fortare.
Och så kan jag drömma om dig. Men det gör jag även i vaket tillstånd, haha.
She can pick you up
Or leave you bleeding
I've seen a strong man cry
I know the reason why
We all forgive, we all forget
We just keep believing
Marknaden i Nora var mysig som vanligt. Vi åt toast - som vanligt. Och köpte strumpor. Strumpor är jäkligt praktiskt att ha, och jag brukar ofta förlora mina, de försvinner. Undrar var de gömmer sig?
Jag är så sjukt sugen på att skaffa en hund ibland. Men Leia skulle inte gilla det, och jag har varken tid, råd eller ork just precis nu med en hund. Men en dag så... Är bra sugen på en Luna-hund. Alltså en engelsk staffe. Gärna en röd, eller en blå med vita tecken. Aja, en dag så. Den dagen är tyvärr inte idag och antagligen inte alltför snart heller.
Något annat jag är sugen på, men nog kan skaffa inom en inte alltför avlägsen framtid, är en tatuering. En av många som jag vill ha, haha. Men alla som jag är sugen på kommer jag inte ha, för jag tycker att jättemånga inte alltid är nice - iaf inte på mig - och jag vill kunna dölja den/dem.
Usch, just nu har jag så sjukt tråkigt. Då kanske man borde sova, men jag är inte trött alls. Score. Kommer antagligen lägga mig ner och läsa lite iallafall, fastän jag inte har lust. Sen lyssna på musik och förhoppningsvis somna så morgondagen kommer fortare.
Och så kan jag drömma om dig. Men det gör jag även i vaket tillstånd, haha.
Självkänsla och svartsjuka
You saw us always clearer than me
How we were never meant to be
Love denied meant the friendship would die
Now I have seen the light
These memories make me cry
Träffade Lindas Oliwer för första gången idag (well, igår). Sjukt söt baby! Jag blir helt nojjig och barnsjuk. Jag tror nog att tjejer blir det tidigare än killar... Kanske därför tjejer ofta skaffar barn med lite äldre killar? I'm not sure. Visst, skulle nog skaffa barn nu om man hade pengar och kanske en gård och såklart en snubbe att skaffa barn med, haha. Men nu är det inte så, så då får man vänta. Antagligen lika bra så man får växa till sig som person. Men det är självklart att det kniper i hjärtetraken, bebisar är så fina och deras händer är så små, så små... Gudars.
Måste gruffa lite över Platsbanken, som man hittar via Arbetsförmedlingens hemsida. ARRRGH! Eller tja, väl inget fel på sidan, bara det att jag hittar knappt ett skit som jag skulle kunna tänka mig och ännu mindre som jag faktiskt skulle ha en chans att få. Antagligen behöver man körkort eller 'flera års erfarenhet' - oftast av försäljning. Min jobbcoach sa att det är bra att gå till butiker och själv lämna in sitt CV och sånt men jag är lite för feg för att göra sådant egentligen... Men måste väl göra det till några butiker iallafall. I need a job.
Svartsjuka är för övrigt ett intressant fenomen. Pratade om det med Ange förut - vi har iofs pratat om det flera gånger - och hon sa att hon aldrig varit svartsjuk i tidigare förhållanden men är det nu, för Ek är den enda hon varit rädd att förlora. Det ligger väl något i det egentligen, man är rädd att förlora den man håller kär, en person som är väldigt viktig i ens liv, rädd att personen ska hitta någon 'bättre' än en själv. Det bottnar nog mycket i en osäkerhet i sig själv, personer som har väldigt dåligt självförtroende och självkänsla tenderar nog att vara mera svartsjuka. Lite svartsjuka är väl bara hälsosamt - man vet att den andra faktiskt bryr sig - men när det blir sjukligt och tenderar till en kontrollbehov så börjar det faktiskt bli farligt. Är jag svartsjuk och osäker så försöker jag hålla det för mig själv, för jag vill inte bli en jobbig klängig person på det viset. Gruffar nog mest litegrann, men jag är faktiskt inte alls särskilt säker på mig själv även om min självkänsla och mitt självförtroende är bättre än det varit. Det bottnar kanske i att jag faktiskt inte tycker att jag är en särskilt speciell person, jag ser mig själv som vanlig, 'average' och faktiskt ganksa så trist. Det är inget spännande eller särskilt med mig. Jag har inte ens en intressant uppväxt, har levt ett vanligt Svensson-liv och har inga udda hobbyer eller sånt som kan låta spännande. Jag är så sjukt trist. Okej, jag klagar inte på min uppväxt, den var ganska så hyfsad och önskar mig inte en värre bara för att vara värst, men poängen är ju fortfarande att jag är en vanlig person. En ganska så tyst grå liten mus. Vid sidan av folk jag känner och älskar så känner jag mig bara som en liten skugga ibland. Jag älskar mina systrar innerligt, men båda är mera framåt och roligare än jag. Ange är min bästa vän, hon vet jättmycket mer än mig och kan lite om allt och jag känner mig dum för jag inte har någon åsikt, inte är insatt eller bara inte har något att säga. Marina är helt faktisktisk att umgås med, så helskön och en sån person som lätt kan få allt att cirkulera om sig om hon så vill. Jag älskar dessa personer, jag älskar dem faktiskt väldigt mycket, de har platser i mina hjärtan. Men i sådant sällskap så blir det lätt att man ibland känner sig lite grå - och det är bara min självkänsla som spökar igen. Alla har vi våra komplex. Ett av mina som jag ständigt måste slåss mot är den känslan att känna sig trist, tråkig, vanlig, förutsägbar och tja, ingen särskild helt enkelt.
Du är speciell. Så väldigt fin och speciell. Det är egentligen inte konstigt att jag föll för dig, det hade snarare varit konstigt om jag inte gjorde det... Du upptar väldigt mycket av mina tankar just nu, vet du om det? Kanske du inte gör, du har inte heller så bra självkänsla/självförtroende va? Well, me neither. Ska dock inte lassa min halvtaskiga självkänsla och självförtroende på dig, haha, så du behöver inte oroa dig. Jag fixar med det själv sågott jag kan. Men du vet hur jag känner för dig men jag är osäker på hur du ser på saker, så förlåt mig om jag kommer vara jobbig. Var bara ärlig så löser sig nog det mesta hoppas jag.
Scheisse, klockan blev mycket. Urk, jag ska upp imorgon. Ange mördar mig om jag kommer försent - vi ska på marknaden uti Nora, som vanligt. Overrrr and out!
How we were never meant to be
Love denied meant the friendship would die
Now I have seen the light
These memories make me cry
Träffade Lindas Oliwer för första gången idag (well, igår). Sjukt söt baby! Jag blir helt nojjig och barnsjuk. Jag tror nog att tjejer blir det tidigare än killar... Kanske därför tjejer ofta skaffar barn med lite äldre killar? I'm not sure. Visst, skulle nog skaffa barn nu om man hade pengar och kanske en gård och såklart en snubbe att skaffa barn med, haha. Men nu är det inte så, så då får man vänta. Antagligen lika bra så man får växa till sig som person. Men det är självklart att det kniper i hjärtetraken, bebisar är så fina och deras händer är så små, så små... Gudars.
Måste gruffa lite över Platsbanken, som man hittar via Arbetsförmedlingens hemsida. ARRRGH! Eller tja, väl inget fel på sidan, bara det att jag hittar knappt ett skit som jag skulle kunna tänka mig och ännu mindre som jag faktiskt skulle ha en chans att få. Antagligen behöver man körkort eller 'flera års erfarenhet' - oftast av försäljning. Min jobbcoach sa att det är bra att gå till butiker och själv lämna in sitt CV och sånt men jag är lite för feg för att göra sådant egentligen... Men måste väl göra det till några butiker iallafall. I need a job.
Svartsjuka är för övrigt ett intressant fenomen. Pratade om det med Ange förut - vi har iofs pratat om det flera gånger - och hon sa att hon aldrig varit svartsjuk i tidigare förhållanden men är det nu, för Ek är den enda hon varit rädd att förlora. Det ligger väl något i det egentligen, man är rädd att förlora den man håller kär, en person som är väldigt viktig i ens liv, rädd att personen ska hitta någon 'bättre' än en själv. Det bottnar nog mycket i en osäkerhet i sig själv, personer som har väldigt dåligt självförtroende och självkänsla tenderar nog att vara mera svartsjuka. Lite svartsjuka är väl bara hälsosamt - man vet att den andra faktiskt bryr sig - men när det blir sjukligt och tenderar till en kontrollbehov så börjar det faktiskt bli farligt. Är jag svartsjuk och osäker så försöker jag hålla det för mig själv, för jag vill inte bli en jobbig klängig person på det viset. Gruffar nog mest litegrann, men jag är faktiskt inte alls särskilt säker på mig själv även om min självkänsla och mitt självförtroende är bättre än det varit. Det bottnar kanske i att jag faktiskt inte tycker att jag är en särskilt speciell person, jag ser mig själv som vanlig, 'average' och faktiskt ganksa så trist. Det är inget spännande eller särskilt med mig. Jag har inte ens en intressant uppväxt, har levt ett vanligt Svensson-liv och har inga udda hobbyer eller sånt som kan låta spännande. Jag är så sjukt trist. Okej, jag klagar inte på min uppväxt, den var ganska så hyfsad och önskar mig inte en värre bara för att vara värst, men poängen är ju fortfarande att jag är en vanlig person. En ganska så tyst grå liten mus. Vid sidan av folk jag känner och älskar så känner jag mig bara som en liten skugga ibland. Jag älskar mina systrar innerligt, men båda är mera framåt och roligare än jag. Ange är min bästa vän, hon vet jättmycket mer än mig och kan lite om allt och jag känner mig dum för jag inte har någon åsikt, inte är insatt eller bara inte har något att säga. Marina är helt faktisktisk att umgås med, så helskön och en sån person som lätt kan få allt att cirkulera om sig om hon så vill. Jag älskar dessa personer, jag älskar dem faktiskt väldigt mycket, de har platser i mina hjärtan. Men i sådant sällskap så blir det lätt att man ibland känner sig lite grå - och det är bara min självkänsla som spökar igen. Alla har vi våra komplex. Ett av mina som jag ständigt måste slåss mot är den känslan att känna sig trist, tråkig, vanlig, förutsägbar och tja, ingen särskild helt enkelt.
Du är speciell. Så väldigt fin och speciell. Det är egentligen inte konstigt att jag föll för dig, det hade snarare varit konstigt om jag inte gjorde det... Du upptar väldigt mycket av mina tankar just nu, vet du om det? Kanske du inte gör, du har inte heller så bra självkänsla/självförtroende va? Well, me neither. Ska dock inte lassa min halvtaskiga självkänsla och självförtroende på dig, haha, så du behöver inte oroa dig. Jag fixar med det själv sågott jag kan. Men du vet hur jag känner för dig men jag är osäker på hur du ser på saker, så förlåt mig om jag kommer vara jobbig. Var bara ärlig så löser sig nog det mesta hoppas jag.
Scheisse, klockan blev mycket. Urk, jag ska upp imorgon. Ange mördar mig om jag kommer försent - vi ska på marknaden uti Nora, som vanligt. Overrrr and out!
Nattens mörker
Looking in your eyes I see a paradise
This world that I've found
Is too good to be true
Standing here beside you
Want so much to give you
This love in my heart that I'm feeling for you
Jag är en utpräglad nattmänniska. Jag är extremt morgontrött och ofta stingslig på mornarna. Men på senaste tiden (vad är senaste tiden egentligen? senaste veckorna typ, i detta fall) så har jag inte gillat mina nätter. Det blir för mörkt och jag blir för mörk. Mina jobbiga tankar brukar komma när jag ska sova eller när jag faktiskt sitter och tänker, nu kommer de oinbjudna när jag försöker göra saker.
För nån månad sen skrev jag något i stil med "hej, jag är 21 år och det känns som om livet inte har mer att ge" eller liknande - och ibland så känner jag fortfarande. Ange kollade lite konstigt på mig när jag förut sa att jag funderade över varför man lever. Som om det inte skulle spela någon roll om man dog, för att man inte har något att leva för egentligen. Nu kanske det låter som om jag går i självmordstankar men det gör jag inte. Det var ett tag sen, ett par år sådär, när man var inne i den jobbigaste tonårsperioden, dock är det aldrig något som jag övervägt. Det känns onödigt på något vänster.
Ibland så känner jag mig verkligen som en mentalt instabil person. Dock så försöker jag allt som oftast hålla skenet uppe. Det är svårt att tala om ett inre tumult man knappt har ord för. Och det är så väldigt svårt att låta bli att oroa sig, iallafall har jag svårt för det. Särskilt på nätterna.
Och vem är jag att lasta mina problem på någon annan som säkerligen har sina egna problem att tampas med? I slutändan är det väl egentligen bara jag som kan göra något åt dem.
Sen så är det du. Du, du, du, du. Du gör mig blyg, glad, lycklig, lugn, trygg och självsäker på ett annat sätt. Det är allt detta som gör dig så väldigt farlig. För min skull, och kanske din skull, borde jag hålla mig borta, men jag vet inte om jag har styrkan och viljan att göra det. För när jag är med dig är jag så väldigt lycklig och lugn och rent allmänt tillfreds med livet, och de är så sköna känslor. Din närhet ger mig ro i själen. Men samtidigt så skrämmer du mig. För jag känner mig själv tillräckligt bra för att kunna erkänna att jag redan är väldigt fäst vid dig. Och ska jag vara mer ärlig har jag svårt för att bli riktigt kär, har bara varit det ett par gånger i livet, och jag vet att jag börjar bli kär i dig, om jag nu ska vara helt ärlig. Jag vet inte om det är bra. Ibland så vill jag krypa in i ett mörkt hörn och bara skydda mig själv. Ibland så tänker jag att "va fan, varför inte våga, varför inte satsa? man lever ju dock bara en gång." Fan ta dig för att du näslat dig in i mitt hjärta. Jag är ju en fegis och jag är så vansinnigt rädd. Men å andra sidan så är tanken på att aldrig få träffa dig mera smärtsam och mycket mera påtaglig än min rädsla. Nåja, man kan ju inte 'skylla' på dig, jag har mig själv att skylla om man nu ska vara sådan, och jag ångrar inget faktiskt. Med dig känner jag mig så väldigt levande och du får mig att skratta. Du må vara rädd att såra mig, men var inte hård mot dig själv, jag är gladast om du är ärlig mot mig. Om det nu är så, så tar jag risken, det är mitt val att göra, inte sant? Och jag bestämde mig redan från början att ta risken, att våga göra något för en gångs skull. Och jag gör det med dig, därför att det är något jag vill göra.
Malin nattfolosoferar. Over and out.
This world that I've found
Is too good to be true
Standing here beside you
Want so much to give you
This love in my heart that I'm feeling for you
Jag är en utpräglad nattmänniska. Jag är extremt morgontrött och ofta stingslig på mornarna. Men på senaste tiden (vad är senaste tiden egentligen? senaste veckorna typ, i detta fall) så har jag inte gillat mina nätter. Det blir för mörkt och jag blir för mörk. Mina jobbiga tankar brukar komma när jag ska sova eller när jag faktiskt sitter och tänker, nu kommer de oinbjudna när jag försöker göra saker.
För nån månad sen skrev jag något i stil med "hej, jag är 21 år och det känns som om livet inte har mer att ge" eller liknande - och ibland så känner jag fortfarande. Ange kollade lite konstigt på mig när jag förut sa att jag funderade över varför man lever. Som om det inte skulle spela någon roll om man dog, för att man inte har något att leva för egentligen. Nu kanske det låter som om jag går i självmordstankar men det gör jag inte. Det var ett tag sen, ett par år sådär, när man var inne i den jobbigaste tonårsperioden, dock är det aldrig något som jag övervägt. Det känns onödigt på något vänster.
Ibland så känner jag mig verkligen som en mentalt instabil person. Dock så försöker jag allt som oftast hålla skenet uppe. Det är svårt att tala om ett inre tumult man knappt har ord för. Och det är så väldigt svårt att låta bli att oroa sig, iallafall har jag svårt för det. Särskilt på nätterna.
Och vem är jag att lasta mina problem på någon annan som säkerligen har sina egna problem att tampas med? I slutändan är det väl egentligen bara jag som kan göra något åt dem.
Sen så är det du. Du, du, du, du. Du gör mig blyg, glad, lycklig, lugn, trygg och självsäker på ett annat sätt. Det är allt detta som gör dig så väldigt farlig. För min skull, och kanske din skull, borde jag hålla mig borta, men jag vet inte om jag har styrkan och viljan att göra det. För när jag är med dig är jag så väldigt lycklig och lugn och rent allmänt tillfreds med livet, och de är så sköna känslor. Din närhet ger mig ro i själen. Men samtidigt så skrämmer du mig. För jag känner mig själv tillräckligt bra för att kunna erkänna att jag redan är väldigt fäst vid dig. Och ska jag vara mer ärlig har jag svårt för att bli riktigt kär, har bara varit det ett par gånger i livet, och jag vet att jag börjar bli kär i dig, om jag nu ska vara helt ärlig. Jag vet inte om det är bra. Ibland så vill jag krypa in i ett mörkt hörn och bara skydda mig själv. Ibland så tänker jag att "va fan, varför inte våga, varför inte satsa? man lever ju dock bara en gång." Fan ta dig för att du näslat dig in i mitt hjärta. Jag är ju en fegis och jag är så vansinnigt rädd. Men å andra sidan så är tanken på att aldrig få träffa dig mera smärtsam och mycket mera påtaglig än min rädsla. Nåja, man kan ju inte 'skylla' på dig, jag har mig själv att skylla om man nu ska vara sådan, och jag ångrar inget faktiskt. Med dig känner jag mig så väldigt levande och du får mig att skratta. Du må vara rädd att såra mig, men var inte hård mot dig själv, jag är gladast om du är ärlig mot mig. Om det nu är så, så tar jag risken, det är mitt val att göra, inte sant? Och jag bestämde mig redan från början att ta risken, att våga göra något för en gångs skull. Och jag gör det med dig, därför att det är något jag vill göra.
Malin nattfolosoferar. Over and out.
Suck...
Too proud for cryin'
Didn't come here to break down
It's just a dream of mine is coming to an end
And how can I blame you?
Världen utanför, vad bryr vi oss om den?
Well, så kan jag inte säga för ''oss'' stämmer inte just nu. Det blir nog mera ''jag'' och ''dem'' istället. Man ska vara två, är ett gammalt talesätt eller något, och visst förstår jag det. Att bilda en enad front mot annat eller andra, att ha någon att stödja sig mot, att hämta sin styrka ifrån.
Att följa huvudet eller hjärtat, det är lite jobbigt ibland, för det är inte alltid det går ihop. Huvudet sa; "Men du är i ett stabilt, tryggt förhållande, stanna i det. Ni känner varandra, kan varandra, du har en framtid här." Och hjärtat sade något i stil med; "Men du är inte glad, du är aldrig glad numera, är det värt det?"
Men fy fan, jag vet inte! Jag känner mig så jävla in i helvete ensam just nu. Som om jag gjorde fel fast ändå inte? Som om jag är dum i huvudet.
Nej jag vet inte. Jag ska lägga mig och gråta en sväng tror jag.
Didn't come here to break down
It's just a dream of mine is coming to an end
And how can I blame you?
Världen utanför, vad bryr vi oss om den?
Well, så kan jag inte säga för ''oss'' stämmer inte just nu. Det blir nog mera ''jag'' och ''dem'' istället. Man ska vara två, är ett gammalt talesätt eller något, och visst förstår jag det. Att bilda en enad front mot annat eller andra, att ha någon att stödja sig mot, att hämta sin styrka ifrån.
Att följa huvudet eller hjärtat, det är lite jobbigt ibland, för det är inte alltid det går ihop. Huvudet sa; "Men du är i ett stabilt, tryggt förhållande, stanna i det. Ni känner varandra, kan varandra, du har en framtid här." Och hjärtat sade något i stil med; "Men du är inte glad, du är aldrig glad numera, är det värt det?"
Men fy fan, jag vet inte! Jag känner mig så jävla in i helvete ensam just nu. Som om jag gjorde fel fast ändå inte? Som om jag är dum i huvudet.
Nej jag vet inte. Jag ska lägga mig och gråta en sväng tror jag.
Om inte om fanns
It's not me you see
pieces of valentine
with just a song of mine
to keep from burning history
seasons of gasoline and gold
wise men fold
Att göra slut eller inte, det funderade jag på ett tag. Att försöka lappa ihop det man haft tillsammans eller att gå vidare ensam. Nu blev det så. Om lusten/orken fattas att försöka fixa så går det inte skulle jag tro, och det fattades för mig. Ibland så växer man väl åt olika håll.
Men rent allmänt så är väl det ganska så bra med mig annars. Oftast iallafall. Sen när mörkret faller och jag blir ensam och tänker på saker jag inte vill tänka på kommer oftast ordet ''om'' upp upprepade gånger. När jag mår bra och så, då tänker jag att det får bli som det blir och man får se vart det tar vägen, men att tänka så när det blir mörkt och man känner sig allmänt ensam och ledsen är ganska så svårt. Det är så man håller sig fast i en kudde - eller katten - som om det vore ens enda livlina, det enda som håller fast en i en normal värld.
Det är så svårt att tala om. Det är för jobbigt ibland, för blottande vid andra tillfällen. Kanske skulle någon förstå, kanske inte alls.
pieces of valentine
with just a song of mine
to keep from burning history
seasons of gasoline and gold
wise men fold
Att göra slut eller inte, det funderade jag på ett tag. Att försöka lappa ihop det man haft tillsammans eller att gå vidare ensam. Nu blev det så. Om lusten/orken fattas att försöka fixa så går det inte skulle jag tro, och det fattades för mig. Ibland så växer man väl åt olika håll.
Men rent allmänt så är väl det ganska så bra med mig annars. Oftast iallafall. Sen när mörkret faller och jag blir ensam och tänker på saker jag inte vill tänka på kommer oftast ordet ''om'' upp upprepade gånger. När jag mår bra och så, då tänker jag att det får bli som det blir och man får se vart det tar vägen, men att tänka så när det blir mörkt och man känner sig allmänt ensam och ledsen är ganska så svårt. Det är så man håller sig fast i en kudde - eller katten - som om det vore ens enda livlina, det enda som håller fast en i en normal värld.
Det är så svårt att tala om. Det är för jobbigt ibland, för blottande vid andra tillfällen. Kanske skulle någon förstå, kanske inte alls.
Meuwcon
I want you to come back and carry me home
Away from this long lonely nights
I'm reaching for you, are you feeling it too
Does the feeling seem oh so right
And what would you say if I called on you now
And said that I can't hold on
There's no easy way, it gets harder each day
Well, where to start?
Åh, Meuwcon var roligt alright ^^ Ett bevis på det är att jag fnissat runt halva kvällen, ända sedan jag kom hem till lägenheten. Då var jag snortrött och jag är fortfarande trött, men Ange och jag såg film och sen har jag inte lagt mig men när jag skrivit detta så ska jag sova i min sköna säng. Det kommer bli skönt efter tre nätter i sovsäck på hårt golv, men jag kommer ändå sakna sovandet i sovsäck. Visserligen gillar jag när det är tyst när jag ska sova men ändå, ibland är det skönt att känna att det är andra människor i närheten, att man inte är helt ensam. Det är periodvis om jag vill vara ensam eller inte.
Även fast min magvärk är här igen så mår jag faktiskt ganska så bra. Jag är gladare än vad jag varit på mer än ett halvår tror jag. Det känns.. skönt. Det känns levande. Det känns faktiskt rätt så fantastiskt. Tydligen syns det... Ange skrattade iallafall och sa det, jag hade kanske inte trott det om inte hennes sambo också noterat det. Nåväl, man ska väl inte skämmas för att man faktiskt är glad? Jag gör inte det iallafall.
Nu ska jag lägga mig och drömma. Och jag vet precis vad mina drömmar kommer handla om. Iallafall hoppas jag det!
So forget your past and we can dream tomorrow
Away from this long lonely nights
I'm reaching for you, are you feeling it too
Does the feeling seem oh so right
And what would you say if I called on you now
And said that I can't hold on
There's no easy way, it gets harder each day
Well, where to start?
Åh, Meuwcon var roligt alright ^^ Ett bevis på det är att jag fnissat runt halva kvällen, ända sedan jag kom hem till lägenheten. Då var jag snortrött och jag är fortfarande trött, men Ange och jag såg film och sen har jag inte lagt mig men när jag skrivit detta så ska jag sova i min sköna säng. Det kommer bli skönt efter tre nätter i sovsäck på hårt golv, men jag kommer ändå sakna sovandet i sovsäck. Visserligen gillar jag när det är tyst när jag ska sova men ändå, ibland är det skönt att känna att det är andra människor i närheten, att man inte är helt ensam. Det är periodvis om jag vill vara ensam eller inte.
Även fast min magvärk är här igen så mår jag faktiskt ganska så bra. Jag är gladare än vad jag varit på mer än ett halvår tror jag. Det känns.. skönt. Det känns levande. Det känns faktiskt rätt så fantastiskt. Tydligen syns det... Ange skrattade iallafall och sa det, jag hade kanske inte trott det om inte hennes sambo också noterat det. Nåväl, man ska väl inte skämmas för att man faktiskt är glad? Jag gör inte det iallafall.
Nu ska jag lägga mig och drömma. Och jag vet precis vad mina drömmar kommer handla om. Iallafall hoppas jag det!
So forget your past and we can dream tomorrow
Mornar
There were moments of gold
And there were flashes of light
There were things I'd never do again
But then they'd always seemed right
Jag hatar mornar. I 9,5 av 10 fall. Enda gången dom är okej är om jag vaknar av mig själv och är ganska utvilad. Det händer dock aldrig. Och enda tvättiden var denna morgon kl 07, mindre roligt. Så nu sitter jag på blandat humör, är jättextremt-trött och hungrig. Men måste man tvätta så måste man antar jag...
Så nu vet jag lite mer om Meuwcon iallafall, Jonas ringde mig kl 23 igår då jag faktiskt låg och sov. Fick lite info och sen gick jag och Ange på en nattpromenad.
För tillfället överväger jag om jag ska sova lite, men så ser jag på klockan, tänker att jag ska åka till Jonas och sen åka från honom vid 16, och att jag ska äta, duscha och packa klart och ja, allt sånt där. Kan iofs sova lite i bilen antar jag men det känns osocialt.
Åh, jag vill ha ett jobb. Eller kanske inte just ett jobb, men pengar. Inte direkt för att köpa saker, även om jag gillar det med. Det jag vill är att ha en häst att ta hand om några dagar i veckan, jag saknar att rida och pyssla i stallet. Nu gör jag ju ingenting alls. Att hålla på med hästar ger en motion och kondis och dessutom är det roligt. Får helt enkelt hoppas på det bästa antar jag.
Urk, mat. Äta något... Sen iväg till Meuwcon idag! Jag hoppas att det blir roligt.
And there were flashes of light
There were things I'd never do again
But then they'd always seemed right
Jag hatar mornar. I 9,5 av 10 fall. Enda gången dom är okej är om jag vaknar av mig själv och är ganska utvilad. Det händer dock aldrig. Och enda tvättiden var denna morgon kl 07, mindre roligt. Så nu sitter jag på blandat humör, är jättextremt-trött och hungrig. Men måste man tvätta så måste man antar jag...
Så nu vet jag lite mer om Meuwcon iallafall, Jonas ringde mig kl 23 igår då jag faktiskt låg och sov. Fick lite info och sen gick jag och Ange på en nattpromenad.
För tillfället överväger jag om jag ska sova lite, men så ser jag på klockan, tänker att jag ska åka till Jonas och sen åka från honom vid 16, och att jag ska äta, duscha och packa klart och ja, allt sånt där. Kan iofs sova lite i bilen antar jag men det känns osocialt.
Åh, jag vill ha ett jobb. Eller kanske inte just ett jobb, men pengar. Inte direkt för att köpa saker, även om jag gillar det med. Det jag vill är att ha en häst att ta hand om några dagar i veckan, jag saknar att rida och pyssla i stallet. Nu gör jag ju ingenting alls. Att hålla på med hästar ger en motion och kondis och dessutom är det roligt. Får helt enkelt hoppas på det bästa antar jag.
Urk, mat. Äta något... Sen iväg till Meuwcon idag! Jag hoppas att det blir roligt.
Sommaren
Face me evil bastards, smell the hate of angels
Glory, pride and bloodshed
Cowards and beholders, rapers of my wisdom
Mix of dust and bones
Go back to your abyss, Algalord will not fall
but your heads will soon roll
Test the blade of heroes, fury of the thunder
hit my golden shield
Hej bloggen och alla ni som antagligen inte läser. Det är inte så att jag eller bloggen dött, jag har helt enkelt inte haft något direkt att skriva och bara mera tjat om mina tankar som ändå bara går i samma cirklar kändes lite mjäkigt.
Idag skrev jag in mig hos Arbetsförmedligen och jag ska dit igen imorgon för ett personligt möte eller något. Så blir det att skaffa nytt leg eftersom mitt så passade går ut om ungeför en månad, men jag skaffade mitt hos Köpings Sparbank som är en slags fristående bank så måste till Örebros bank tidigt imorgon så de hinner ringa eftersom den i Köööping stänger klockan 15. Så ska jag till Öbos huvudkontor, eftersom min lägenhet så lägligt fått ny ägare/hyresvärd/whatever, ska fråga dem om studentlägenheter och om min kan fixas om till vanlig lägenhet då jag inte ska studera mera just nu. Om min nya hyresvärd ens kommer ha detta som studentlägenhet? Lika bra att ta reda på antar jag. Så fixa något med försörningsstöd också så jag inte blir vräkt och svälter ihjäl. Haha, inte bra att svälta ihjäl nej...
För att komma till något som förhoppningsvis är bra så ska jag leka funktionär på Meuwcon i Stockholm fredag-söndag. Okej, kanske är dumt med tanke på att jag är nästan totalt pank att dra till Stockholm men men, har man lovat så har man och jag vill gärna göra något och vara lite nyttig. Det ska bli kul! Hoppas bara att det blir det och att man inte blir besviken, jag orkar inte bli besviken mer.
Fila på CV och slänga iväg någon ansökan kanske... Eller vila en sväng, jag har ont i magen och så fort jag har lite pengar ska jag gå till en läkare för min mage är i obalans med mig, och har jag pengar efter det så kanske gå till en tandläkare - vet att jag inte har hål men vill gå dit och då iallafall.
Nej usch, så mycket som ska göras och jag vill inte göra något egentligen. Fan vad skönt det vore om man kunde lägga sig i ide tills allting kändes bättre. Då skulle jag lägga mig i ide å det snarast.
Glory, pride and bloodshed
Cowards and beholders, rapers of my wisdom
Mix of dust and bones
Go back to your abyss, Algalord will not fall
but your heads will soon roll
Test the blade of heroes, fury of the thunder
hit my golden shield
Hej bloggen och alla ni som antagligen inte läser. Det är inte så att jag eller bloggen dött, jag har helt enkelt inte haft något direkt att skriva och bara mera tjat om mina tankar som ändå bara går i samma cirklar kändes lite mjäkigt.
Idag skrev jag in mig hos Arbetsförmedligen och jag ska dit igen imorgon för ett personligt möte eller något. Så blir det att skaffa nytt leg eftersom mitt så passade går ut om ungeför en månad, men jag skaffade mitt hos Köpings Sparbank som är en slags fristående bank så måste till Örebros bank tidigt imorgon så de hinner ringa eftersom den i Köööping stänger klockan 15. Så ska jag till Öbos huvudkontor, eftersom min lägenhet så lägligt fått ny ägare/hyresvärd/whatever, ska fråga dem om studentlägenheter och om min kan fixas om till vanlig lägenhet då jag inte ska studera mera just nu. Om min nya hyresvärd ens kommer ha detta som studentlägenhet? Lika bra att ta reda på antar jag. Så fixa något med försörningsstöd också så jag inte blir vräkt och svälter ihjäl. Haha, inte bra att svälta ihjäl nej...
För att komma till något som förhoppningsvis är bra så ska jag leka funktionär på Meuwcon i Stockholm fredag-söndag. Okej, kanske är dumt med tanke på att jag är nästan totalt pank att dra till Stockholm men men, har man lovat så har man och jag vill gärna göra något och vara lite nyttig. Det ska bli kul! Hoppas bara att det blir det och att man inte blir besviken, jag orkar inte bli besviken mer.
Fila på CV och slänga iväg någon ansökan kanske... Eller vila en sväng, jag har ont i magen och så fort jag har lite pengar ska jag gå till en läkare för min mage är i obalans med mig, och har jag pengar efter det så kanske gå till en tandläkare - vet att jag inte har hål men vill gå dit och då iallafall.
Nej usch, så mycket som ska göras och jag vill inte göra något egentligen. Fan vad skönt det vore om man kunde lägga sig i ide tills allting kändes bättre. Då skulle jag lägga mig i ide å det snarast.
