Ångest
I reached for you in the night
I dreamed of your kiss
I woke before it got light
With your name on my lips
Alone in my bed
Your voice in my head
Det är natt, det är sent, jag ska upp, jag är kall i hela kroppen och jag har ont. Inte en fysisk smärta, man kanske skulle vara lite cliché eler vad det heter, och säga att jag har ont i hjärtat. Själen? Blah, det låter emo. Men det känns lite så. Yay.
Jag är en utpräglad nattperson, har nog alltid varit. Men nu får jag bara ångest på nätterna. Jag vill gråta, skrika och ha sönder saker. Nästan alltid. Oftast så lägger jag mig dock bara som en boll i min säng och försöker att inte tänka eller så nynnar jag för mig själv. Känner mig så mentalt stabil då...
Ibland så funderar jag över var mitt 'skinn' tog vägen. Jag brukar inte vara såhär känslig. Inte öppet iallafall. Men jag försöker att inte vara det öppet, jag försöker gräva ner det. Det är inte så många som funderar när man skrattar, det är inte så många som frågar. Det gör väl inte så mycket... Det är inte många som jag kan säga precis det jag vill till, utan att behöva använda finare eller snällare ord. Oftast är det jag som ställer frågor känns det som. Men tja, oftast när jag skrattar brukar jag vara glad. Men vid vissa tillfällen så...
Just nu är jag på ett konstigt humör. Jag är glad, på grund av en viss person, samtidigt är jag ledsen och det är väl mest mitt eget fel. Blah. För att jag inte kan låta bli att tänka på sådant jag egentligen sagt åt migsjälv att inte tänka på. Jag tar visst inte mina egna order så bra.
På tal om underliga känslor... när man ser på en person som man tycker är så fin att man bokstavligen talat faktiskt får ont i hjärtat. På fullaste allvar.
Du gör mig så glad att jag samtidigt blir rädd. För att jag är feg, för att jag inte vågar, för att du kommer innanför mina murar så väldigt enkelt. Du slår ut mina självbevarelseinstinkter. Jag vill, jag vill, jag vill men ibland så vågar jag inte. För jag känner mig ibland så förbannat sårbar. För att du redan betyder såpass mycket för mig som du gör. I'm trying to shield my heart but it's not working well. In fact, it seems like it's not working at all...
I dreamed of your kiss
I woke before it got light
With your name on my lips
Alone in my bed
Your voice in my head
Det är natt, det är sent, jag ska upp, jag är kall i hela kroppen och jag har ont. Inte en fysisk smärta, man kanske skulle vara lite cliché eler vad det heter, och säga att jag har ont i hjärtat. Själen? Blah, det låter emo. Men det känns lite så. Yay.
Jag är en utpräglad nattperson, har nog alltid varit. Men nu får jag bara ångest på nätterna. Jag vill gråta, skrika och ha sönder saker. Nästan alltid. Oftast så lägger jag mig dock bara som en boll i min säng och försöker att inte tänka eller så nynnar jag för mig själv. Känner mig så mentalt stabil då...
Ibland så funderar jag över var mitt 'skinn' tog vägen. Jag brukar inte vara såhär känslig. Inte öppet iallafall. Men jag försöker att inte vara det öppet, jag försöker gräva ner det. Det är inte så många som funderar när man skrattar, det är inte så många som frågar. Det gör väl inte så mycket... Det är inte många som jag kan säga precis det jag vill till, utan att behöva använda finare eller snällare ord. Oftast är det jag som ställer frågor känns det som. Men tja, oftast när jag skrattar brukar jag vara glad. Men vid vissa tillfällen så...
Just nu är jag på ett konstigt humör. Jag är glad, på grund av en viss person, samtidigt är jag ledsen och det är väl mest mitt eget fel. Blah. För att jag inte kan låta bli att tänka på sådant jag egentligen sagt åt migsjälv att inte tänka på. Jag tar visst inte mina egna order så bra.
På tal om underliga känslor... när man ser på en person som man tycker är så fin att man bokstavligen talat faktiskt får ont i hjärtat. På fullaste allvar.
Du gör mig så glad att jag samtidigt blir rädd. För att jag är feg, för att jag inte vågar, för att du kommer innanför mina murar så väldigt enkelt. Du slår ut mina självbevarelseinstinkter. Jag vill, jag vill, jag vill men ibland så vågar jag inte. För jag känner mig ibland så förbannat sårbar. För att du redan betyder såpass mycket för mig som du gör. I'm trying to shield my heart but it's not working well. In fact, it seems like it's not working at all...
Kommentarer
Trackback
