Praktik
I hear your whispers
Break the silence
And it calms me down
Your taste on my lips
Your salty kisses
They say I'm seeking out the danger
That one day you wont let me go
I'll drown, you'll take me down
Idag (igår.. well) så startade min praktik. Var där 14 - 21, så det var en lång dag. Hemma runt 21.30 efter bussresan. Eftersom man är sektretess-belagd så ska jag inte säga så mycket om boendet eller brukarna där, men jag kan säga att jag hade en ganska så trevlig dag och personalen som jag mötte var jättesnäll.
Men just nu är jag på lite blandat humör. Har sagt till flera att jag skulle börja min praktik idag men det är bara Marina som frågar hur det har varit, vad jag gjort och så vidare. Då blev jag glad. Någon bryr sig om hur min dag har varit. Okej, Ange visste att jag hade praktik för vi talades vid när jag just gått av bussen, men hon frågade inte senare men tja, det är väl inte riktigt hennes grej heller. Jag vet att hon bryr sig ändå. Men ibland så vill man höra det, you know?
Det kanske inte alls är så, men ibland känns det som om jag är en sån person som alltid försöker fråga och puffa på lite. "Hur var det på universitet idag?" "Hur gick tentan?" "Men du klarar det!" "Jag tror på dig" etc etc. Försöker vara positiv och se saker från de bra sidorna - ibland iallafall. Jag vet inte... men för mig är det ett tecken på att man bryr sig lite. Är medveten om att alla inte funkar så. Men ibland är det jobbigt när det finns personer man verkligen försöker uppmuntra och alltid frågar hur det gått men man får inget tillbaka. Det gör ont... Även om personen kanske inte menar det så känner jag mig liten och obetydlig för det är så jag funkar...
Well, vilket som. Imorgon (idag...) har jag praktik 15 - 21 så det är sovmorgon, vilket iofs är nice men sen vill jag bara hänga när jag kommer hem och det går ju inte att träffa Ange tidigare eftersom hon slutar 12 och är väl hemma tidigast 12.30 och då vill hon väl äta och sånt... Men ett par dagar nästa vecka ska jag börja 06.00 och jag kan inte påstå att det kommer bli roligare, men det är sådant man måste pröva tycker jag.
Ska väl sova lite antar jag. Är lite trött, lite ledsen, lite nere och lite allmänt värdelös. Men har jag tur så känns det bättre när jag vaknat.
Break the silence
And it calms me down
Your taste on my lips
Your salty kisses
They say I'm seeking out the danger
That one day you wont let me go
I'll drown, you'll take me down
Idag (igår.. well) så startade min praktik. Var där 14 - 21, så det var en lång dag. Hemma runt 21.30 efter bussresan. Eftersom man är sektretess-belagd så ska jag inte säga så mycket om boendet eller brukarna där, men jag kan säga att jag hade en ganska så trevlig dag och personalen som jag mötte var jättesnäll.
Men just nu är jag på lite blandat humör. Har sagt till flera att jag skulle börja min praktik idag men det är bara Marina som frågar hur det har varit, vad jag gjort och så vidare. Då blev jag glad. Någon bryr sig om hur min dag har varit. Okej, Ange visste att jag hade praktik för vi talades vid när jag just gått av bussen, men hon frågade inte senare men tja, det är väl inte riktigt hennes grej heller. Jag vet att hon bryr sig ändå. Men ibland så vill man höra det, you know?
Det kanske inte alls är så, men ibland känns det som om jag är en sån person som alltid försöker fråga och puffa på lite. "Hur var det på universitet idag?" "Hur gick tentan?" "Men du klarar det!" "Jag tror på dig" etc etc. Försöker vara positiv och se saker från de bra sidorna - ibland iallafall. Jag vet inte... men för mig är det ett tecken på att man bryr sig lite. Är medveten om att alla inte funkar så. Men ibland är det jobbigt när det finns personer man verkligen försöker uppmuntra och alltid frågar hur det gått men man får inget tillbaka. Det gör ont... Även om personen kanske inte menar det så känner jag mig liten och obetydlig för det är så jag funkar...
Well, vilket som. Imorgon (idag...) har jag praktik 15 - 21 så det är sovmorgon, vilket iofs är nice men sen vill jag bara hänga när jag kommer hem och det går ju inte att träffa Ange tidigare eftersom hon slutar 12 och är väl hemma tidigast 12.30 och då vill hon väl äta och sånt... Men ett par dagar nästa vecka ska jag börja 06.00 och jag kan inte påstå att det kommer bli roligare, men det är sådant man måste pröva tycker jag.
Ska väl sova lite antar jag. Är lite trött, lite ledsen, lite nere och lite allmänt värdelös. Men har jag tur så känns det bättre när jag vaknat.
Snö!
Come to me
Make me believe
to you and your love again
Above the universe
Beneath the Great Eye
I shall desire you forevermore
Åh, det snöar! Kom några flingor på mig tidigare, runt klockan tre typ. Spännande. Jag tycker om snö, även fast jag hatar att att frysa och det inte går att cykla så bra i snö. Men fint är det. Mysigt.
Jag vet inte om det går framåt eller bakåt för mig just nu... Ibland känns det bra och ibland känns det mindre bra. Men det är väl vanligt antar jag...? Det är inte roligt när det känns som om det mesta i livet går fel... Det är inget att sträva efter och ibland vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.
Saknar dig ofta. Väldigt mycket. Och det är svårt ibland, svårare än andra stunder. Ibland så är det 'no big deal' ungefär och ibland så är det bara så.. fruktansvärt jobbigt. Varje gång jag träffar dig är jag glad, det är mysigt och trevligt och bara bra. Men sen när du gått blir det jobbigare. Du kanske kan förstå varför? Kanske, kanske inte. Är glad när jag är med dig ändå.
Make me believe
to you and your love again
Above the universe
Beneath the Great Eye
I shall desire you forevermore
Åh, det snöar! Kom några flingor på mig tidigare, runt klockan tre typ. Spännande. Jag tycker om snö, även fast jag hatar att att frysa och det inte går att cykla så bra i snö. Men fint är det. Mysigt.
Jag vet inte om det går framåt eller bakåt för mig just nu... Ibland känns det bra och ibland känns det mindre bra. Men det är väl vanligt antar jag...? Det är inte roligt när det känns som om det mesta i livet går fel... Det är inget att sträva efter och ibland vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.
Saknar dig ofta. Väldigt mycket. Och det är svårt ibland, svårare än andra stunder. Ibland så är det 'no big deal' ungefär och ibland så är det bara så.. fruktansvärt jobbigt. Varje gång jag träffar dig är jag glad, det är mysigt och trevligt och bara bra. Men sen när du gått blir det jobbigare. Du kanske kan förstå varför? Kanske, kanske inte. Är glad när jag är med dig ändå.
Simon
In life I loved you dearly
In death I love you still
In my heart you hold a place
No one could ever fill
Since you'll never be forgotten
I pledge to you today
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay
Kanske borde jag ha skrivit förut men det är svårt att skriva om.
Världens finaste hund finns inte mer.
Den 7:e oktober så somnade han in på Strömsholms djursjukhus. Trött var våran gamla gubbe. Tretton och ett halv år är gammalt för en setter och han var troligtvis sist kvar av sina kullsyskon. Det var bara viljan han gick på sista tiden, han ville leva han tyckte om att leva, han trivdes så bra. Men så på tisdagen så gick pang, all energi ur honom och det var inte roligt längre. Han hörde nästan inget längre, och nu såg han knappt heller. Avmagrat hade han, men det gör ju ofta äldre djur men nu ville han inte mer. Stackars älskling... Dålig hörsen och syn och dåliga bakben. Och nu fanns ju inte ens viljan där så vad ska man göra...? De vet ju själva när det är dags.
Jag, Jojjo och pappa åkte in till Strömsholm med honom den torsdagen. Han har aldrig gillat att åka bil, men han var lugn. De andra orkade inte följa med, men jag tror pappa var glad att vi följde med. Väl där så låg han lungt därinne och pappa sa att han visste vart han var. Att djur vet sånt. Och att han dessutom varit där så många gånger förr - för Simon hade en oturförföljd ungdom nämligen.
Veterinären har tre sprutor dom ger när dom ska avliva ett djur. Han lade sig ner redan vid första och jag tror han somnade in direkt, utan de andra. Stackars älsklng, han var så trött...
Ange har nångång sagt att det är svårt att föreställa sig min pappa att visa mycket känslor, men han grät han med. Tror jag sett pappa gråta två gånger... På farfars begravning och så nu. Men pappa älskade ju Simon han med. Hans kompis.
Världens finaste. Lilla älskling, det är så tomt där i huset utan dig som ligger och spanar i hallen när man kliver innanför dörren... Det är så svårt att tänka på att du faktiskt inte finns bland oss mer, du har varit med under större delen av mitt liv. Och du var så fin. Så lugn, så snäll, så speciell. Det kommer aldrig finnas någon som du. Saknar dig så mycket mer än man kan tro. Lilla älskling...
In death I love you still
In my heart you hold a place
No one could ever fill
Since you'll never be forgotten
I pledge to you today
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay
Kanske borde jag ha skrivit förut men det är svårt att skriva om.
Världens finaste hund finns inte mer.
Den 7:e oktober så somnade han in på Strömsholms djursjukhus. Trött var våran gamla gubbe. Tretton och ett halv år är gammalt för en setter och han var troligtvis sist kvar av sina kullsyskon. Det var bara viljan han gick på sista tiden, han ville leva han tyckte om att leva, han trivdes så bra. Men så på tisdagen så gick pang, all energi ur honom och det var inte roligt längre. Han hörde nästan inget längre, och nu såg han knappt heller. Avmagrat hade han, men det gör ju ofta äldre djur men nu ville han inte mer. Stackars älskling... Dålig hörsen och syn och dåliga bakben. Och nu fanns ju inte ens viljan där så vad ska man göra...? De vet ju själva när det är dags.
Jag, Jojjo och pappa åkte in till Strömsholm med honom den torsdagen. Han har aldrig gillat att åka bil, men han var lugn. De andra orkade inte följa med, men jag tror pappa var glad att vi följde med. Väl där så låg han lungt därinne och pappa sa att han visste vart han var. Att djur vet sånt. Och att han dessutom varit där så många gånger förr - för Simon hade en oturförföljd ungdom nämligen.
Veterinären har tre sprutor dom ger när dom ska avliva ett djur. Han lade sig ner redan vid första och jag tror han somnade in direkt, utan de andra. Stackars älsklng, han var så trött...
Ange har nångång sagt att det är svårt att föreställa sig min pappa att visa mycket känslor, men han grät han med. Tror jag sett pappa gråta två gånger... På farfars begravning och så nu. Men pappa älskade ju Simon han med. Hans kompis.
Världens finaste. Lilla älskling, det är så tomt där i huset utan dig som ligger och spanar i hallen när man kliver innanför dörren... Det är så svårt att tänka på att du faktiskt inte finns bland oss mer, du har varit med under större delen av mitt liv. Och du var så fin. Så lugn, så snäll, så speciell. Det kommer aldrig finnas någon som du. Saknar dig så mycket mer än man kan tro. Lilla älskling...
