silverdragon

It's not me you see
pieces of valentine
with just a song of mine
to keep from burning history
seasons of gasoline and gold
wise men fold


Att göra slut eller inte, det funderade jag på ett tag. Att försöka lappa ihop det man haft tillsammans eller att gå vidare ensam. Nu blev det så. Om lusten/orken fattas att försöka fixa så går det inte skulle jag tro, och det fattades för mig. Ibland så växer man väl åt olika håll.

Men rent allmänt så är väl det ganska så bra med mig annars. Oftast iallafall. Sen när mörkret faller och jag blir ensam och tänker på saker jag inte vill tänka på kommer oftast ordet ''om'' upp upprepade gånger. När jag mår bra och så, då tänker jag att det får bli som det blir och man får se vart det tar vägen, men att tänka så när det blir mörkt och man känner sig allmänt ensam och ledsen är ganska så svårt. Det är så man håller sig fast i en kudde - eller katten - som om det vore ens enda livlina, det enda som håller fast en i en normal värld.

Det är så svårt att tala om. Det är för jobbigt ibland, för blottande vid andra tillfällen. Kanske skulle någon förstå, kanske inte alls.